Den strålning som används mot cancer består av energi som är så stark att den kan tränga in i cancerceller och förstöra deras arvsmassa. Utan fungerande arvsmassa kan de inte fungera och då dör de. Genom att kontrollera strålningen och bestämma precis var den ska hamna, hur ofta och med vilken styrka är målet att förstöra cancercellerna utan att förstöra de friska cellerna runt om.
Här är ett exempel på hur strålbehandling kan gå till:
MR och skiktröntgen
Varje strålbehandling anpassas individuellt. Fysiker, läkare och sjuksköterskor samarbetar för att planera och ge strålbehandlingen.
På bilden ovan markerar sköterskan speciella hållpunkter, innan den som ska få behandlingen röntgas med skiktröntgen.
Med hjälp av skiktröntgen coh magnetkamerabilder kommer sedan läkaren markera ut vilket område som ska behandlas. Han eller hon ritar också ut de områden i närheten av cancern som är känsliga för strålning, och som ska undvikas så mycket som möjligt. Utifrån dessa bilder görs en dosplan, det vill säga en planering för från vilket håll strålningen ska ges och hur länge. Ofta låter man strålapparaten flytta sig och ge strålning från flera håll under ett och samma behandlingstillfälle.
Behandlingen kan börja
En linjäraccelerator, strålapparaten på bilden nedanför, skapar strålning när den är påslagen. Resten av tiden finns ingen strålning i rummet.
Med hjälp av ljuslinjerna och markeringen i huden kontrollerar man att kroppsdelen som ska behandlas ligger exakt likadant vid varje behandlingstillfälle, så att strålningen hamnar där det är planerat. En strålbehandling kan vara uppdelad på 20-30 tillfällen. Men man kan även få behandling vid endast ett eller ett fåtal tillfällen.
Strålmask
Om strålbehandlingen ska ges mot cancer i huvudet eller halsen behöver man hjälp att ligga exakt likadant vid varje behandling. Därför gör man en mask av plastnät som man får ligga i under behandlingen. Det är extra hål för näsan och ögonen.
