Back to top
Hem / Bloggar / Min pappa har cancer / Man känner sig aldrig så hjälplös och ensam som på natten

Man känner sig aldrig så hjälplös och ensam som på natten

Tillbaka till bloggen

Klockan är 22.58 när jag handlöst faller i gråt. Utan förvarning och utan fallskärm.
Allt känns så mycket, i varenda ben och i varenda cell.
Ibland kommer känslorna över mig som en våg och drar ned mig i djupet.

Mina sömnsvårigheter har eskalerat de senaste veckorna,

Jag vet inte om det har att göra med att jag inte har terapi längre i väntan på nytt läkarbesök,
Men jag har så svårt för att somna och ingen av de sömnmediciner jag har fått hjälper.

Det handlar inte om att jag inte är trött, för det är jag, men det är när jag lägger mig för att sova så har jag bara mig själv och mina tankar och då kommer oron tillsammans med hjärtklappningen och jag blir jättestressad.
Det känns som att kroppen bråkar med sig själv och kan inte välja om den ska vara trött eller pigg.
Natten blir ofta till morgon och jag tittar ut genom fönstret, i lägenheterna mitt emot är det släckt i varenda fönster.
Alla sover utom jag tänker jag. Tillslut brukar jag somna av utmattning.

0 kommentar




Skriv in bokstäverna ovan (ej skiftlägeskänslig)