Back to top
Hem / Bloggar / Min pappa har cancer / Timmar, timmar som tysta gå

Timmar, timmar som tysta gå

Tillbaka till bloggen

                       

 

Dagarna här i Helsingborg är mest jämnt likadana, de spenderas här på palliativa avdelningen och vi i familjen upplever inte så mycket mer än väggarna i denna byggnad.

Vi har börjat planera lite med försäljning av hans lägenhet och såna där jobbiga saker som man helst gärna hade sluppit ha hand om. Eftersom mamma och pappa är skilda så blir det jag och mina syskon som ärver och har hand om dödsboet, begravningen osv.

Pappas mående har varit hyfsat stabilt de senaste dagarna vilket är skönt. Han får nu dock sedan några dagar tillbaka antibiotika intravenöst p.g.a. en infektion där han hade bukdränet så de fick ta bort det. Eftersom pappa är relativt stabil just nu så kommer jag i nästa vecka att ta tåget hem till Stockholm och stanna där ett tag.

Jag behöver en paus, jag behöver samla energi.

Jag saknar att göra såna där normala saker som att umgås med vänner och gå i skolan. Såna saker som gör att man orkar med att vara en stöttande anhörig, för som det är just nu så känner jag mig trasig inuti och så uttömd på energi.

Mina vänner säger att jag är stark, men egentligen känner jag mig mest som en blomma som inte var beredd på den där första frosten då hösten blev till vinter.

Jag har vissnat och jag vill blomma igen.

1 kommentar




Skriv in bokstäverna ovan (ej skiftlägeskänslig)