Back to top
Hem / Bloggar / Min pappa har cancer

Min pappa har cancer

Jag älskar dig pappa

 

Imorse somnade pappa in. Det var lugnt och stilla. Hans kamp mot cancern är nu över. Jag saknar honom så mycket att ord inte ens räcker till att beskriva känslan.

Just nu sitter jag på golvet i min lägenhet och lyssnar på "Everything's Not Lost" av Coldplay på repeat. Den får mig att känna hopp och är den låt som varit med mig ända sen i somras då pappa fick sitt cancerbesked. Den kommer alltid vara förknippad med denna period i mitt liv.

Pappa, jag vill att du ska veta att du var den finaste pappa ett barn kan ha. Tack för allt du gjort för mig och mina syskon, tack för att du lärt mig bra värderingar, tack för att du så ofta tog med mig på museum och lärde mig saker, tack för att du outtröttligt satt och övade engelska med mig redan som 6-åring om kvällarna efter jobbet fastän du säkert var trött, men du gjorde det för att du tyckte det var viktigt att ta tillvara på barns intresse för kunskap, tack för att du alltid ställt upp för oss och gav oss en fin och trygg uppväxt. Tack för ditt engagemang. Det är de här sakerna som gör en människa stor, ditt avtryck i våra liv har gjort oss till de vi är idag och du ska veta att vi är dig evigt tacksamma.

Det gör mig så ont att veta att du inte får uppleva ditt äldsta barns bröllop på lördag eller ditt första barnbarn eller se mig ta examen. Men jag vet att du finns hos oss ändå, även om vi inte kan se dig.
Jag älskar dig pappa <3

 

Läs mer
Publicerat: 2017-04-26 4 kommentarer

Någon gång i framtiden ska jag blicka tillbaka och tänka att den period i livet då jag kände mig som svagast faktiskt gjorde mig starkare

Pappa har inte långt kvar nu, läkaren tror att det rör sig om dagar till en vecka ungefär. Men jag vet, det är ju svårt att säga exakt.

Allt inom mig gör så ont nu och jag vet att döden är oundviklig men sorgen är lika stor för det.

Jag känner mig som det största av öppna sår där salt hälls på. Jag vill bara läka ihop.

Jag vet inte vad mer jag ska skriva just nu, jag har redan brutit ihop i gråt fyra ggr idag.

Det är en sån där dag då jag inte orkar lämna lägenheten, när jag inte orkar träffa folk eller orkar något annat än att endast existera.

Men jag lever på med mitt mantra, det är okej att inte vara okej. Det kommer komma bättre dagar, jag måste tro på det.

 

Läs mer
Publicerat: 2017-04-25 1 kommentarer
Tillbaka till blogg-arkivet