Back to top
Hem / Om cancer / Sjukdomar / Bukspottskörtelcancer

Bukspottskörtelcancer

Bukspottkörtelcancer är en allvarlig sjukdom. För några går sjukdomen att bota, men för de flesta är sjukdomen obotlig redan då den upptäcks. Då är målet med behandlingen att göra den kvarstående tiden så bra som möjligt, även för de anhöriga.

Bukspottkörteln, som också kallas pankreas, ligger bakom magsäcken men framför ryggraden på vänster sida av buken. En körtel är ett organ som producerar ämnen som utsöndras till andra delar av kroppen.

 

Bukspottskörteln producerar varje dygn upp till två liter bukspott som används för att bryta ned maten. Bukspottet droppar ned i tolvfingertarmen, som är den första delen av tarmen efter magsäcken. Även gallvätska, som tillverkas i levern, droppar ned i tolvfingertarmen efter en måltid. Den sista biten droppar gallvätska och bukspott genom samma kanal ned i tolvfingertarmen. Både gallvätska och bukspott bryter ned maten så att vi tillgodogör oss olika näringsämnen.

Bukspottkörteln tillverkar också viktiga hormoner, som insulin och glukagon. De blodkärl som går in i bukspottskörteln fångar upp dessa hormoner som sedan reglerar blodsockernivån i blodbanan. Den del av bukspottskörteln som tillverkar bukspott kallas exokrin och den del som producerar hormoner kallas endokrin.

 

Den vanligaste typen av bukspottkörtelcancer har börjat i en körtelcell och kallas adenocarcinom, som är ett annat ord för körtelcancer. Oftast har den börjat i den kanal som bukspottet droppar från, i de exokrina delarna. En mindre andel tumörer kallas för periampullära, vilket betyder att de har börjat växa längs gallgången eller i tolvfingertarmen.


Sjukdomen upptäcks ofta sent

Bukspottkörtelcancer ger sällan tydliga symtom i tidigt skede. Det gör bukspottkörtelcancer till en sjukdom med dålig prognos eftersom den ofta har hunnit utvecklas långt redan när den upptäcks. Tumören kan ha fått fäste i viktiga blodkärl som ligger när bukspottskörteln och den kan ha börjat skicka metastaser, dottertumörer, till lymfkörtlar eller till andra organ i närheten, ofta levern. Endast en av tjugo som får den här diagnosen lever efter fem år.

 


Gulsot och buksmärtor vanliga symtom

Gulsot är ett vanligt symtom. Vid gulsot färgas hud och ögonvitor gula. Det beror på att tumören har täppt till den kanal som gallvätskan ska passera för att nå tolvfingertarmen. Gallvätska innehåller ett kraftigt färgämne, bilirubin. När det blir stopp i flödet av gallvätska tas överskottet upp av blodet. När färgämnet når hud och ögon färgas de gula. Andra vanliga symtom är att det gör ont i magen, att man har gått ned i vikt och inte har någon aptit. Avföringen kan också bli förändrad. När fettet i maten inte kan brytas ned blir avföringen rik på fett och flyter på vattnet i toaletten. Man kan också få diabetes när produktionen av insulin blir störd.

 
 
 

De flesta är för sjuka för att opereras

För att bota bukspottkörtelcancer behöver man operera. Men ofta upptäcker man sjukdomen för sent för att en operation ska vara möjlig. Ibland väljer man att behandla med cellgifter eller strålning för att kunna krympa tumören så att den går att operera bort. Vid en eventuell operation tar man bort hela eller delar av bukspottkörteln och vanligen även tolvfingertarmen, en bit tunntarm, gallblåsan, en del av gallgången, nedre delen av magsäcken och lymfkörtlar i närheten. Det är en mycket krävande operation som förutsätter att patienten mår tillräckligt bra för att kunna klara av ett omfattande ingrepp. Även efter en operation kan sjukdomen komma tillbaka.



Lindrande vård och psykosocialt stöd

För de flesta patienter som får diagnosen bukspottkörtelcancer syftar behandlingen redan från början till något annat än bot. Målet är istället att förlänga livet och göra den kvarvarande tiden så bra som möjligt, både för den som är sjuk och för de anhöriga. Smärtlindring är en viktig del i det, men också psykosocialt stöd till både den sjuka och de anhöriga. Det kallas för lindrande behandling eller palliativ vård. 


Oklart varför man får bukspottkörtelcancer

Man vet inte riktigt hur många som får bukspottkörtelcancer eftersom sjukdomen ibland upptäcks först efter döden och då registreras inte alla fall i Socialstyrelsens cancerregister. Däremot vet man att det under 2011 dog strax över 1 500 personer med bukspottkörtelcancer i Sverige. De flesta som får sjukdomen är över 65 år. Den är vanligare hos personer som har haft en kronisk inflammation i bukspottkörteln och även tobaksrökning ökar risken. Men man vet inte tillräckligt om orsakerna till bukspottkörtelcancer. Det går heller inte att säga varför en enskild person har fått en viss sjukdom, kroppen är för komplicerad för det. 

 

 

 

Text: Annika Lund

Granskning: Katrin Bartfai Jansson, specialistläkare

2015-03-24