Back to top
Hem / Om cancer / När cancer inte går att bota / När döden närmar sig

När döden närmar sig

Även om cancer inte alltid går att bota kan många leva länge med cancer som en kronisk sjukdom. Ibland tar cancern över. Cancerbehandlingarna hjälper inte längre och avslutas. Det kan fortfarande finnas tid kvar att leva. Hur ser det egentligen ut när en människa närmar sig döden? Det har vi försökt beskriva här.

Sista månaderna

Den som är sjuk blir tröttare och svagare. Han eller hon går ofta ner i vikt. Cytostatika gör inte längre någon nytta. Många får mera ont när cancern växer. De får mer mediciner mot smärta och kan bli trötta av det också. Ibland händer något oväntat, som en allvarlig infektion som gör att den sjuke snabbt blir sämre. Men oftast är det ett långsammare förlopp.

Sista veckorna

Den som är sjuk blir allt tröttare. Kanske har man haft hemsjukvård och sjuksköterskorna behöver komma oftare. De vuxna i familjen kanske börjar förebereda om den som är sjuk ska dö hemma eller på sjukhuset.

Sista dygnen

Den som är sjuk slutar att äta och dricka. Personen kanske inte är helt vaken utan medvetandet kommer och går. Den sjuke kan ändå känna din närhet och höra när du pratar med honom eller henne. Andningen blir rosslig och oregelbunden. Han eller hon andas långsammare och långsammare till dess att sista andetaget tas.

Efter döden

En läkare ska se den som dött, för att bekräfta dödsfallet. På sjukhus gör personalen i ordning personen som dött: tvättar och sätter på dem rena kläder. Man gör fint i rummet och tänder kanske ett ljus. Alla anhöriga som vill, får komma dit för att ta farväl. Det kan vara på avdelningen eller i ett speciellt visningsrum på en annan del av sjukhuset.

 

Det kan vara skönt att hälsa på den som har dött flera gånger. Då har personen oftast flyttats från sjukhusavdelningen till bårhuset. Där finns också besöksrum eller avskedsrum. De som jobbar där gör iordning, så att man får sitta i lugn och ro tillsammans med den som har dött.

 

En person som man vet har haft cancer behöver inte obduceras. Efter några dagar brukar de vuxna som står nära börja planera för begravningen.

 

 

Text: Johanna Joneklav, kurator & Katrin Bartfai Jansson, läkare
Uppdaterad: 2015-02-25