Back to top

Jag är nu 22 år och för 17 år sen dog min pappa av...

Jag är nu 22 år och för 17 år sen dog min pappa av ändtarmscancer, eftersom jag bara var fem år så minns jag nästan inget av sjukdomsperioden, döden eller sorgen. Jag försöker bearbeta min sorg hela tiden, men det är svårt när jag 1. inte känner att det är rättfärdigat att jag är "i sorg" 2. när det inte är i samband med min pappas sjukdom eller bortgång 3. när jag inte vet exakt vad som hände och hur det gick till. Men eftersom jag inte kommer ihåg min egna sorg så måste jag göra detta nu senare i mitt liv, men hur ska jag hitta verktygen att göra det? och hur ska jag våga ta upp det med min mamma? att jag vill veta vad som hände, veta hur hon kände, veta hur jag reagerade. Hur gör jag?

Hej!

 

Att du sörjer din pappa så här långt efteråt är absolut fullt normalt och inget konstigt alls! När din pappa dog ruckades din trygga värld och du behövde hitta ett sätt att förhålla dig till det nya. Det är inte så lätt att göra det, varken som barn eller vuxen. Men vuxna har lättare att stanna kvar i sorgen över en period och beratbeta det hela för att sedan gå vidare och sorgen och saknaden kan efter ett tag kännas lättare att bära. Ett barn kan aldrig pausa sitt liv på samma sätt som en vuxen. Ett barn behöver också få hänga med i sin egna utveckling. Man brukar säga att barns sorg är randig, då man på ett tydligt sätt ser att barnen går in och ut i sorgen på ett annat sätt än vad vuxna gör. Barnet kanske gråter jättemycket ena stunden och är glad och vill leka nästa.

 

När du var fem år och din pappa dog var det svårt för dig att förstå vidden av det hela. Du var för liten för att förstå det. Många barn i den åldern tänker inte att döden är bestående utan tror att föräldern kommer komma tillbaka snart. Under hela din uppväxt har du säkert återkommit till din sorg då du nått nya mognadsnivåer, men då kanske det också känts som att "det var ju så länge sedan, jag måste släppa det nu". Någon gång måste sorgen få komma med kraft och det låter som att den har gjort det nu. Du skriver att du inte känner att det känns rättfärdigat för dig att vara i sorg då din pappa inte dött nyligen. Men du har absolut rätt att få känna och har sorgen tidigare inte fått så stort utrymme är det jättebra att den kommer nu!! Du får då möjlighet att bearbeta för att sedan gå vidare på ett annat sätt.

 

Många vuxna tror att barn inte tar så stor skada av att förlora någon närstående. Man tänker att barn är anpassningsbara och märker man ingenting på barnet så tror man att allt är som det ska. En förälders instinkt är att skydda sina barn. Kanske är det så att din mamma inte pratat med dig om detta eftersom hon vill skydda dig och tror att du inte farit så illa av att din pappa dött, eftersom du var så liten. Vi tycker att du ska prata med din mamma och berätta hur det här har påverkat och påverkar dig. Ställ dina frågor till henne så du kan få alla de svar du behöver. Rädda Barnen har gett ut en bok som vi gärna rekommenderar som heter Min minnesbok- så länge jag minns finns du, vilken du kan köpa och fylla i kanske med hjälp av din mamma. Andra tips är att lyssna på skådespelaren Olof Wretlings Radio Pysknappen där han berättar om när hans pappa dog och om hans sorgebearbetning. Läs också vår intervju med bloggaren Underbara Clara där hon berättar om hennes väg ur sorgen efter sin mamma och vår bloggare Ulrikas berättelse i vår blogg.

 

Sköt om dig!

 

Vänliga hälsningar

 

Nära Cancer

2018-04-27.